För första gången på ja like, ever, kan jag ärligt säga att jag haft det bästa sommarjobbet! Jag har fått jobba med spännande och bitvis jättejobbiga uppgifter men jag har fått äran att arbeta tillsammans och lära känna så sköna och härliga, varma och hjälpsamma tokiga själar som jag kommer att sakna massor!
Visst, jag kan inte sticka under stolen att det kommer vara skönt att få vara ledig i 2 veckor och bara göra det man känner för, men jag kommer ändå att sakna jobbet...
Sommaren rusade fram och nu står vi här, några av tjejerna slutade redan igår... Det var vemodigt trots att vi haft fin avtackningsvecka med massa godsaker varje dag, fått biobiljett har man också och en del har vart på afterwork tillsammans. Vi gav en tavla till vår enhet, vi som i vikarierna alltså, med Sören Kirkegaards vackra ord om att möta människan (kolla här nedanför), som ramats in och en av tjejerna knåpade ihop en ramsa om hur hon upplevde att börja på enheten. Chefen går inte heller lottlös men eftersom hon inte fått sitt än så skriver jag inte ut det, man vet ju inte om hon hittat min blogg, den är tydligen lätt att finna... ;D
Tack för den här sommaren tjejer och jag hoppas vi ses snart igen!!!
Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Sören Kierkegaard
