Livssorg

Fick hem papper igår från KK här i Norrköping. Tydligen e de inte helt säkra på att ha fått bort all cellförändring, kallelse för ny undersökning kommer att skickas till mig... Säkert kan det bli fråga om en ny operation då.

Känns som att man får göra sig helt inställd på att aldrig heller få barn. Menar, min kropp motarbetar ju mig o min önskan om att få skapa en egen familj. Det e bara så sjukt ironiskt att när man äntligen hittat Honom, som man vill leva med o skaffa familj med, ja då går det inte, då funkar det inte. Inget blir som man tänkt sig...

Satt o kollade av ren nyfikenhet upp ivf (provrörsbefruktning) och adoptionssidor. För att få ivf bekostat av landstinget (man får 2 försök) så får jag inte vara äldre än 38 när man påbörjar behandlingen. Det har jag hunnit fylla när jag väl e klar med socionomutbildningen... Jag e 33 nu o ska plugga vårterminen 2011 på komvux, sen väntar 4 års studier till socionom mao blir jag klar först hösten 2015. Då är jag 38,5 år... Inte ens om man ska bekosta sina försök själv så får man vara äldre än 38 år om man ska ha sånt paketpris (oftast behövs det fler än 1 försök för att bli gravid). Sen e priset kring +40,000 för 3 försök. Snacka om big business!

Så jag kikade lite på adoption. Jahapp. Där var det stopp för oss också för det finns något som heter 42 års regel. Det innebär att ingen i förhållandet i princip får vara äldre än 42 år när man ansöker om s.k. medgivande. Om man vill ha barn från exempelvis Colombia får inte den ena av parterna ha fyllt 39 år om man vill ha ett barn i lägsta åldern dvs 0-36 månader. SUCK.

Det är en brutal livssorg att inte få barn...