Operationsdagen kom, vare sig man ville eller inte! Natten inleddes med zombiefilm från sängen där man somnade mot älsklingen så drömde man mardrömmar från o till hela natten- inte om zombies som man kunnat tro men om själva operationen.
Vi steg upp i god tid o gick till bussen som efter lite förvirring kom- det stod inte skyltat att den gick från den hållplatsen men det gjorde den visst! Iaf, vi kom fram till sjukan, fick sitta nån minut i väntrummet innan en underbar sjuksköterska, Anna tror jag hon hette, visade in oss i ett förrum till operationssalen. Där fick man strippa o sätta alla kläderna i en röd plastback. Sen fick jag en kanyl i armen o så en slurk typ 1 msk med lugnande som kunde göra en lite dåsig. Efter detta fick jag gå till ett annat rum, typ uppvak, för att det lugnande medlet skulle kicka in, hit var inte tyvärr älsklingen välkommen då det låg nåt fruntimmer o drog stock efter sin operation. Jag låg där o tråkade o sen vart det min tur att opereras.
Det var väldigt intressant att vara med om, jag hade ju valt lokalbedövning så jag var ju medveten om allt o eftersom inte det lugnande medlet riktigt påverkade mig så hängde man ju med. Fick även göra graviditetstest, antar det e standard. Däremot måste jag säga att gjorde det ont när 1) man fick bedövningen där man skulle ha det *aooo!* o sen 2) när instrumenten skulle tas ut ur mig, DÅ klämdes det rejält! *AOOO!*
Sen skuttade man ner från britsen som var lite som en klassiskt gynstol o jag tror faktiskt jag gick in till "uppvaket" för egen kraft o här hade jag heltråkigt igen. Så jag tiggde till mig lite tidningar o läsa... Efter ytterligare nåt tag så knackade jag försiktigt på dörren o frågade om jag inte kunde få gå snart, jag kände mig bra? Joo, sa en sköterska, men då skulle man ta lite blodtryck o kika så ens vitala funktioner kommit igång, dvs att man kunde gå på toa. Det kunde jag, duktig flicka som man e! ;)
Väl i väntrummet där man mötte upp älskade, finaste fästmannen så fick vi varsin macka o te/kaffe. När vi kommit på bussen höll jag på att somna- DÅ slog det lugnande medlet till! hehe Älsklingen vägrade släppa mig på stan utan följde mig hem. Drog i mig en macka o sen la jag mig under dubbla täcken o somnade o sov djuuuupt tills man väcktes av varningsklockor eller vad man ska kalla det, såna som samhällena testar nån måndag var tredje månad eller så. Guuuud så det höll på!
Så ikväll har det vart väldigt lugnt, var på ICA o handlade lite, sen var man o hämtade ut sista pluggboken o vi handlade lite på Coop, så hem o fika lite te o mackor o nu väntar älsklingsmannen i sängen o vi ska läsa lite tills vi kastar in handduken för ikväll!
Gonatt! :D
Vi steg upp i god tid o gick till bussen som efter lite förvirring kom- det stod inte skyltat att den gick från den hållplatsen men det gjorde den visst! Iaf, vi kom fram till sjukan, fick sitta nån minut i väntrummet innan en underbar sjuksköterska, Anna tror jag hon hette, visade in oss i ett förrum till operationssalen. Där fick man strippa o sätta alla kläderna i en röd plastback. Sen fick jag en kanyl i armen o så en slurk typ 1 msk med lugnande som kunde göra en lite dåsig. Efter detta fick jag gå till ett annat rum, typ uppvak, för att det lugnande medlet skulle kicka in, hit var inte tyvärr älsklingen välkommen då det låg nåt fruntimmer o drog stock efter sin operation. Jag låg där o tråkade o sen vart det min tur att opereras.
Det var väldigt intressant att vara med om, jag hade ju valt lokalbedövning så jag var ju medveten om allt o eftersom inte det lugnande medlet riktigt påverkade mig så hängde man ju med. Fick även göra graviditetstest, antar det e standard. Däremot måste jag säga att gjorde det ont när 1) man fick bedövningen där man skulle ha det *aooo!* o sen 2) när instrumenten skulle tas ut ur mig, DÅ klämdes det rejält! *AOOO!*
Sen skuttade man ner från britsen som var lite som en klassiskt gynstol o jag tror faktiskt jag gick in till "uppvaket" för egen kraft o här hade jag heltråkigt igen. Så jag tiggde till mig lite tidningar o läsa... Efter ytterligare nåt tag så knackade jag försiktigt på dörren o frågade om jag inte kunde få gå snart, jag kände mig bra? Joo, sa en sköterska, men då skulle man ta lite blodtryck o kika så ens vitala funktioner kommit igång, dvs att man kunde gå på toa. Det kunde jag, duktig flicka som man e! ;)
Väl i väntrummet där man mötte upp älskade, finaste fästmannen så fick vi varsin macka o te/kaffe. När vi kommit på bussen höll jag på att somna- DÅ slog det lugnande medlet till! hehe Älsklingen vägrade släppa mig på stan utan följde mig hem. Drog i mig en macka o sen la jag mig under dubbla täcken o somnade o sov djuuuupt tills man väcktes av varningsklockor eller vad man ska kalla det, såna som samhällena testar nån måndag var tredje månad eller så. Guuuud så det höll på!
Så ikväll har det vart väldigt lugnt, var på ICA o handlade lite, sen var man o hämtade ut sista pluggboken o vi handlade lite på Coop, så hem o fika lite te o mackor o nu väntar älsklingsmannen i sängen o vi ska läsa lite tills vi kastar in handduken för ikväll!
Gonatt! :D
Vad skönt att operationen gick bra!
SvaraRaderaKrya på dig och ta hand om dig nu!
Kram