Meningen med allt...

Jag tror att allt sker av en orsak, att man kan lära sig i alla fall något av allt som sker, av alla man möter. Att mästaren uppenbarar sig när eleven är redo och att allt som vi gör ekar i evigheten. Att man är fast i mönstret, i loopen, tills man lärt sig det som man ska lära sig... Klyschigt, ja kanske det, men det här tror jag i alla fall. Ödmjukhet, nyfikenhet, kärlek, förlåtelse- både av sig själv och gentemot andra, respekt.. det är de viktigaste egenskaperna som en människa kan besitta och vilka man bör eftersträva att uppnå. Mod och generositet det är också viktigt men inte lika viktigt som de första tycker jag... Tro och hopp gör att vi alla orkar överleva, att vi orkar söka efter styrkan som finns inom oss, oavsett om det är ett litet riskorn eller om det helt uppfyller själen. Hela dig själv, så du kan hela andra. 

Mina tankar på det eviga, meningen med allt, väcktes åter igen efter att vi såg en helt underbar film igår som hyrdes på Hemmakväll; "Cloud atlas". Jag grät i slutet men hade samtidigt en så otroligt skön känsla inuti kroppen. Filmen är djup, handlar om det som är mänskligt och den var otrooooligt välspelad och vilka odödliga scener och citat:

"Our lives are not our own. From womb to tomb, we are bound to others. Past and present. And by each crime and every kindness, we birth our future."

...och gillade Du "Cloud atlas", så gillar du säkert... "Drömmarnas värld":

"Äls­ka era fi­en­der och be för dem som förföljer er"...

I slutet, finns bara Kärlek...