Långprommis och kattutställning

Idag gjorde vi en långprommis till Stadium Arena för där skulle det vara en stor kattutställning med 800 kattisar från hela Skandinavien. Det var i och för sig inte bara katter att titta på utan det fanns också massa annat som man kunde glo på och köpa. Det fanns en kisse där som hette Sören (som var en fd hemlös kissemiss) där man fick betala 1 kr för varje klappning. Han var en störtskön kissekatt som låg och sov och brydde sig inte nämnvärt om besökarna. Pengarna gick till hans medsystrar och -bröder som var herrelösa. Jag satte i en tia och vi pratade med hans husse. Och vilka klätterträd man kunde köpa då?! 10 000 kr kostade ett som jag bara viiiiille ha till våra små pälsklingar. Men jag besinnade mig och köpte inga sådana saker... 

Åter till katterna. Burarna som kattisarna satt i var pimpade i all sköns varianter, färger, tyger och modeller. Vissa var jätteroliga att titta in i medans andra såg bedrövliga tråkiga ut. En bur satt  det en vacker bengal i, h*n hade till och med en egen soffa att ligga i och bling bling glas för mat och vatten. Kolla bilden hehehehe

Finaste kissemissarna var ju helt klart de vackra siameserna med öron som fladdermöss och triangulära ansikten med låååånga nosar, det fanns även breathtaking abessinier och somalier, birmor, bengaler, norska skogskatter, ragdolls m.m. De allra, allra flesta katterna är ju bara såååå fina men jag måste ju säga att plattnosta exotics och perser inte är fina... Vacker päls, ja visst men ansikten... Nej, usch, inget för mig. Till de mer udda utseendena fanns ju både spynx som är en nakenkatt och även de fulsöta alienliknande devon och cornish rex-katterna. 

Det var även kul att se hur katterna blev bedömda av domarna, hur kissarna lyftes upp och skådades ur alla vinklar. Däremot så var det mindre kul att höra panikartade skrik och saknadsskrik från kattungarna... :( Då funderade man på varför hussar och mattar drar runt med sina kissar. Men jag är övertygad om att de allra, allra flesta katterna inte brydde sig nämnvärt för de låg och sov, en del gillade nog även att vara där för de kom fram och var pratglada när man kikade in i deras burar. 

Och på utställningen så såg jag en kvinna som verkade såå bekant så jag jag var bara tvungen att fråga om hon hette Inger. Och mycket riktigt, det gjorde kvinnan- som visade sig vara min allra första chef som bossade över mig 1997! Världen är allt bra liten! Hon ställde ut sin devon rex- tös tror jag att det var.  

Härlig långprommis vart det i alla fall dit och tillbaka. På vägen till arenan passerade vi någon höstmarknad som fanns vid Färgargården. Ikväll har man ett resturangbesök att se fram emot, vi ska på Pappa Grappa. Det var länge sedan vi var dit!